Ibland.

Smått grinfärdig efter denna jobbdag också, 160 pers och bröllop. Stressigt och jobbigt kan jag lova. Ända lilla posetiva var det fantastiskt fina brudparet. Höll på att börja gråta för de var så fina.

Men det är bara jag som är så.

Men där sitter man på pendeltåget på väg hem, känner ett litet ljus inom sig när man inser att det bara är 15 min kvar till barkarby, börjar rulla in på centralen..

"Avstigning för samtliga" TÅGET GÅR INTE PÅ HELA KVÄLLEN NATTEN ELLER MORGONDAGEN från stan mot barkarby.
Så jag fick irra iväg i stan ta reda på ersättningsbuss och åka 45 minuter extra.

Börjar ni förstå mig? Börjar ni fatta att man e en jävla bitterfitta?

aaaaa de gör ni.