-

I try Daddy but it hurts

Den jobbigaste känslan var att känna sig så fruktansvärt maktlös. Att låta ödet visa vägen till vad som skulle ske.

Skulle ödet vara med oss eller emot oss?

Sjukdomen åt upp dig innifrån. Den åt upp hela din kropp tills det inte fanns någonting att lämna kvar och Din röst blev allt svagare och svagare. Tillslut hade du ingen röst kvar.

Det känns som igår när jag och mamma skulle åka iväg och serva din bil, då du skrev ner på ett papper vad vi skulle göra. För att du längre inte kunde prata.

Synen av att se din svaga och magra kropp ligga där.

Synen av att se din hand kämpa för att skriva ner några ord på ett papper.

Du var så fruktansvärt svag i slutet. Men ändå valde du att spendera din sista tid tillsammans med oss här hemma.

Det är svårt att beskriva den där känslan, den fysiska smärtan och känslan av att det inte är på riktigt.

Det var under den tiden mamma och du valde att gifta er. En präst var här och vi hade ett litet bröllop i trädgården för endast familjen. Det var fint, så fruktansvärt fint.

Jag minns din beiga kavaj och din såndslang som var fasttejpad med vit tejp som syntes tydligt mot dina svarta märken på halsen från all strålning.

Jag ska bära din ring, för resten av mitt liv. Mamma säger att hon vill fixa den innan jag får den. Men hon har lovat mig att jag ska få den.

Ibland vet man bara. Man bara vet.

Mamma hade suttit inne hos dig och gråtit hela dagen lång. Andreas höll sig för det mesta på övervåningen. Han hörde mamma gråta till och från hela dagen när hon var inne hos dig. Men hon lugnade sedan ner sig för en stund, och började gråta igen.

"Då visste jag, att nu är det över.." Det var då det skedde. Det var exakt just då det hade hänt, det var över.

Att bara uppleva, känna och veta att dom där tårarna dom sa mer än tusen ord.

Han bara visste. Min kära bror. Han visste och kände, att nu var det över.

En fruktansvärt varm dag i Augusti kom flera människor för att säga hejdå till dig. Jag tyckte bara allt var jobbigt. Jag ville inte ha någon här, jag ville ingenting. Jag kunde inte kolla på folk, jag kunde inte möta deras medlidande blickar. Jag ville bara försvinna.

Minns hur jag stod i köket på övervåningen och skulle gå ner och titta på dig igen för sista gången. Det var dags för mig att ta farväl av dig.

Hann inte längre än halva trappan innan jag bröt ihop, för varje steg jag närmade mig rummet blev det bara jobbigare och jobbigare. Steget kändes tyngre och tyngre.

Du bara låg där, så blek, så kall och så stilla. Iklädd en fin kostym och min slips jag gett dig i julklapp med Nalle Puh och en ensam I-or på som vilade tungt på ditt bröst.

Det var jag som bad mamma att du skulle ha den på dig. Du hade ju fått den av mig.

Ingen kommer någonsin ta över din plats i mitt hjärta. Som mindre var jag rädd att folk skulle försöka, jag var rädd att om mamma skulle skaffa en ny kille skulle han komma och tro att han skulle bli min nya pappa då?

Men redan sedan ung ung ålder har jag visat att det inte fungerar så.

Jag har visat att ingen någonsin kommer att ersätta din plats.

Det är du, bara du. Ingen annan.

Pappa, alltid inom mig.

2009-06-20 @ 22:16:09 Allmänt

Kommentarer

Postat av: Anonym

det där var otroligt fint sagt rebecca. det gör mig "glad" och stark att jag kan hjälpa andra. man är inte ensam. tack

jättefint skrivet

2009-06-20 @ 23:08:40

Postat av: lisa

det där var otroligt fint sagt rebecca. det gör mig "glad" och stark att jag kan hjälpa andra. man är inte ensam. tack

2009-06-20 @ 23:08:57
URL: http://upptillhimlen.blogg.se/

Postat av: lisa

ps. han är alltid med dig. alltid.

2009-06-20 @ 23:11:05
URL: http://upptillhimlen.blogg.se/

Postat av: Anonym

Du är en så stark människa, det har du alltid varit och kommer alltid att vara! Han kommer alltid finnas inom dig, vad som än händer! Otroligt skrivet!

2009-06-21 @ 02:03:34

Postat av: felli

så jävla vackert skrivet rebbis!

stolt över dig.

fan vad rörd jag blir... du är stark tjejen! :')

2009-06-21 @ 03:42:46

Postat av: rinny

otroligt fint skrivet, sitter och gråter här hemma, fy, är alldeles för känslig. så starkt av dig, allt du gör och allt du kommer att göra.

2009-06-21 @ 12:22:29

Postat av: Rebecca

Lisa: Tack så mycket. Skönt att kunna gå in i din blogg och läsa om alla känslor och minnen. Man känner igen sig lite här och var.

Anonym: Tack snälla du. Vem du nu är. Orden värmer så fruktansvärt mycket. <3

Felli. Tack hjärtat, inga ord.<3

Rinny: Gumman då :/ Vad gullig du är. Inte lätt alla gånger. Men man får vara stark. Tack för dom fina orden.. Dom värmer så otroligt mycket. <3

2009-06-21 @ 23:16:08
URL: http://rks.blogg.se/

Postat av: jonna

gud.. jag blir helt tårögd. Vet inte vad jag ska säga. Att du har förlorat nånting så stort är svårt att se. Att du inte gett upp hoppet, utan fortsatt att leva visar bara vilken kämpe du är hjärtat!

2009-06-22 @ 10:24:47
URL: http://hhope.blogg.se/

Postat av: jossan

rebecca, du har fått vara med om så mycket. du ska bara veta hur mycket man verkligen ser att du har byggt upp dig själv och din personlighet, det lyser om dig! du är så otroligt stark, det vet du. jag beundrar dig hjärtat, keep fighting <3

2009-06-23 @ 23:03:01
URL: http://allwedoisdance.devote.se

Postat av: emma s

fan ja ingen kan nog förstå hur det här har vart att gå igenom för dig rebecca, men vi ser hur stark du och din familj är och själv kan jag inte förstå hur du orkar, men det är väll så att ibland man måste man bara orka. Jag och vi finns här, men ibland är det okej att känna sorg och vara ledsen.. men förstätt kämpa! love you

2009-06-24 @ 00:59:33
URL: http://yougogirl.blogg.se/

Postat av: rebecca

Jonna: Inga ord behövs vännen. Hoppet lever jag för :) jag får kriga och kämpa och mörka emellanåt. Men det är mycket runt omkring mig som hjälper. Du är en del av det.

Josefin: Vet inte vad jag ska säga min älskade vän. "Man ser verkligen att du har byggt upp dig själv och din personlighet. det lyser om dig" Kan vara det finaste jag fått höra. Tack bästa du. I'll never give up som man säger. Glad att jag har dig sunshine!

Emma: Så fina ord och så stor betydelse. Ibland får man vara en solstråle och ibland precis tvärt om. Att vara ledsen är nyttigt och viktigt. Även om det ibland känns lite för tufft. Men jag är inte den som ger upp. Jag får leva för min fina pappa. och alla mina fina vänner och familj. Du e en av dom gumman.

2009-06-25 @ 00:07:38
URL: http://rks.blogg.se/