Jag undrar fortfarande varför..
En underbar vän sa till mig idag att ibland får man veta för mycket, mer än vad man egentligen borde höra och veta. Först tyckte jag inte att det stämde, inte alls. Men när jag tänker efter kanske det ligger så mycket sanning bakom det. Jag vill veta varenda litet steg av din sjukdom, alla händelser och allting som hände.
Men sen min mamma berättade lite saker för mig igår så har jag bara tänkt mer, och nästan mått mer dåligt. Men samtidigt vill jag veta, veta vartenda steg av din väg.
Men fan.. Det var tuffare och innebar så mycket mer än vad jag någonsin anat.
Jag frågar, jag pratar, jag vill veta. Mer och mer.
Ibland när man är nere, deppig eller allmänt down tänker man självklart mer, betydligt mer. Även om jag aldrig släpper dig ur mina tankar. Precis som du alltid sagt till mig.
Men just nu, är jag inne i en sjuk glad, happy och bra tid. Sommartiderna är ju som bäst, och glad är jag.
Men jag har aldrig tänkt så mycket på dig som jag gjort under denna period just nu. Jag grubblar, funderar, tänker och saknar.
Jag älskar och saknar dig av hela mitt hjärta.
Min mamma och bror ni är hela min värld.
Dom finaste och starkaste personerna i mitt liv.
"Jag önskar över allt annat att jag kunde ge dig allt du vill ha, men det går inte riktigt.."
Mamma, du ger mig mer än vad jag kan drömma om. Du står på egna ben och tar hand om mig och sliter av hela ditt hjärta varje dag.
Min kära bror är familjens hjärta, hjärtat av guld. Som gjort allt för min mamma och mig genom åren. Han har hjälpt min mamma och mig så frukansvärt mycket.
Jag känner mig stark, men samtidigt så svag..
Kommentarer
Postat av: Mathilda
Kram!
