Boken är slut. Läst det sista ordet och tårarna kan inte sluta rinna. Mina kinder är helt blöta och tårarna bara rinner. Boken sa mig mer, än jag kunnat ana.
Hur lyckas dom skriva en bok som är så berörande? Hur lyckas dom få mig att storgråta?
Läs "Innan jag dör".

Det gör ont i mig. Flickans röst försvann, hon hörde vad de sa till henne, men kunde inte svara.
Hur mycket hon än ansträngde sig för att få fram ljud, gick det inte. Det var tomt.
"Jag svarar, Dom verkar inte höra mig"

Hörde du oss pappa? Hörde du när vi satt och pratade med dig, försökte du svara men lyckades inte? :'/
Du försökte. Men vi hörde dig inte. Inga ljud kom fram trots att du svarade.
Allting i boken kändes så nära och verkligt. Som att du skulle beskriva vad du upplevde när du låg tom och inte fick fram några ord trots att du hörde oss och försökte svara.

"Femtioett, femtiotvå, femtiotre. Att öppna ögonen. Öppna ögonen.. Jag kan inte. Jag faller"
"Varje gång jag blundar faller jag. Ett fall utan slut"