Brunkmonster
Blev en promenix, vill nästan ut på en till! Kommit in i någon sjuk fas.
Eller så har jag alltid varit inne i den.
Mötte iaf min fruktansvärt sjuka vän jennifer, och fick mig sjuka skratt som vanligt. Hon är inte frisk :)
Sen var det en kille i målbrottet som roa sig att sitta i sanden emellan gungorna vi fördrivde tiden på medans vi surrade (sanningen är att vi är barn fortfarande) iaf grabben började hammra på min gunga. Med en jävla hammare?
Frågade vad han sysslade med.
Han påstod att han bara var social. Sant - Socialt handikappad kanske.
Jävla dåre! Kanske man ska börja göra, förstöra folks pratstunder och börja hammra.
Jag e ju bara social lixom.
Kommentarer
Postat av: Lisa
Det är så sant det du skriver, att man ska leva för dom - för det är det dom vill. Det är allt annat än lätt, livets utmaning, och ibland känner man sig svagast på den här planeten.
När man känner glädje, så känner man att man mår bra för stunden, även inombords. Så ja, vi behöver glädjen för sorgens skull.
Man kommer nog i hela sitt liv ha perioder då man är svag på grund av detta, men jag tror att dom perioderna kommer minska i längd, inte vara lika långa som i början. Man får nog bara inte ha så bråttom med att tänka på det, utan ta en dag i taget och se hur den ser ut.
Tack för att du skriver.
