Jag vill inte andas för dig redan - jag vill att du fortsätter andas själv..

Jag vill åka och hälsa på dig nu. Vara i din närhet. Det är så skrämmande allting. Jag är allvarligt talat livrlädd.. En rädsla man inte kan beskriva, rädslan av att förlora någon som man vet att man kommer att förlora. Men inte nu, du kan inte lämna oss nu. Man vet ingen tid, man vet inte dagar eller månader.. Man vet bara att det blir sämre och sämre. Att det går åt fel håll och att det kommer fortsätta bli sämre.. Tills kroppen inte orkar längre. Det gör ont. Att inte kunna göra någonting. Att veta att man inte kan göra någonting.
Du borde vara räddare än mig.. Jag älskar dig, andas lugnt och rädda dig själv från det här.

Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0