Sovit dåligt inatt. Vridigt och vänt mig. Drömt en massa konstiga saker och vaknat av min onda hals. Ligger i soffan nu och fortsätter raderna i min bok. Mamma åkte till mormor imorse, till fina mormor.

"Den som känner sorg, har även känt kärlek. Det måste innebära att den som kan känna mycket kärlek också kan känna mycket sorg. En cynisk tanke är att om man undviker kärleken och livet så undviker man sorgen. Är kärleken värd sorgen? Jag vet inte, har inga svar" - När livet stannar.

Du har aldrig varit rädd för något, du har varit med om så mycket i ditt liv. Det har inte varit smärtfritt. Mina tankar snurrar. Hade velat hålla din hand under dina sista andetag. Hade velat ge dig styrka och velat berätta för dig hur mycket jag älskar dig. Vet du om att jag gör det? Är så rädd för att du somnat in utan att veta. Kan inte förstå att det kan gå så snabbt, för inte länge sen var jag ju hos dig och hälsade på. Vi satt vid ditt bord på sjukhuset och åt tillsammans. Jag fick ligga i din sjukhus säng och titta på tv. Fick vara omkring dig. Du verkade så pigg. Men allting gick så snabbt. Jag ser dig - levande. Jag vill inte förstå.