Igårkväll var det jobbigt. Men det är så konstigt, för jag var så glad innan. Känslorna kommer som ett slag i ansiktet, och det går fort. Det är inte det att jag inte är glad, för det är jag. Det är inte det att jag är deppig, för det är jag inte heller.  Jag får t o m ofta höra att jag alltid är så himla glad. Men känslan i kroppen kan varken förklaras eller beskrivas, det som värkte i hela hjärtat när jag skulle somna. Jag hatar den känslan. Den är obehaglig. Det kanske är helt normalt, jag vet inte. Det kanske är så när hjärtat inte riktigt är helt.
Men snälla, minska slagen i ansiktet, dom är där för ofta nu.